Emmas lilla krypin

Satt och tänkte på hur konstig jag måste framstå som ibland, har nämligen en förmåga att börja skratta för mig själv när jag rör mig ute bland folk. Ofast kommer mina skrattattacker när jag ser löst folk som jag tycker ser lustiga ut. En vanlig förekommande person som gör att mina mungipor åker upp är en lite äldre man som åker runt i en eldriven rullstol. Nu är det inte det faktum att stackaren är fast i en rullstol som gör att jag skrattar, utan det finns en annan förklaring. Var ute på promenad förra året och passerade en videobutik, mannen i rullstol satt utanför och hade svårt att lämna tillbaks en film han lånat, stället är nämligen inte speciellt rullstols anpassat. Han frågade om jag kunde slänga in filmen i facket, jag sa glatt ja och erbjöd mig till och med att gå in med filmen. Utan att han hann protestera tog jag filmen ur mannens hand och traskade in. Väl inne i butiken tittade jag på filmen och möttes av två gigantiska kvinnobröst. Jo, det var en liten porrsis han hade hyrt, hej hej tomatansikte! Men jag hade ändå tur, för när man lämnar tillbaks film på detta ställe så brukar personalen föredra att man lämnar den direkt till dom. Men vid just det här tillfället var det kunder vid disken så expiditen var upptagen och kunde inte ta filmen. Jag kastade mig då mot det lilla facket och slängde in filmen samtidigt som jag försökte täcka filmens framsida. Kalla mig stel och tråkig men jag hade faktiskt tyckt det varit oerhört pinsamt om de hade sett vilken film jag kom in med. Så, det är altså därför jag skrattar när jag ser honom.

Over and out

Rullstols mannen sitter hemma och tittar på enorma rattar,
jag lyssnar hellre på Lantz och Berg och skrattar.


P.S om någon har problem med sina julklapps rim så är det bara att kontakta mig så kommer jag säker på något bra, för ni har väl märkt att jag har klara rim talanger D.S.